Klarar statens finanser att byta pensionssystem?

Basfakta
Varje år betalas det in och betalas det ut ca 250 miljarder kr i inkomstpension. Pengar överförs från förvärvsarbetande till  pensionärer. I följande beräkning fördelas inbetalningarna jämnt över generationerna över 40 år, dvs att man arbetar och betalar in pensionsavgifter från det år man fyller 25 till det år man går i pension-65 år.

Vidare tillkommer ca 130 000 pensionärer varje år och medellivslängden är 83 år. Medelpensionen, dvs allmänna delen utom PPM,  är 14 000 kr.  Med nya systemet antas medelpensionen vara  45 000 kr och statens extra intäkt 30%  på 30 000 kr = ca 9000 kr/månad.

Inbetalningar

År 1 införs nya systemet och då börjar alla som är 25 år betala pensionsavgiften till sitt eget konto i en för ändamålet nystartad fond, AP8. År 2 betalar de som är 25 och 26 år och arbetar in pensionsavgifter till AP8. Nu måste staten ha någon annan källa för att försörja de som  redan är penionärer.

Upplåning
Totalt är utgifterna för inkomstpensionsdelen till pensionerna ca 250 miljarder/år. Detta måste betalas ut i 40 år innan de som sparar till sina egna konton i AP8 börja leva på sina egna pensionsmedel. Det är i medeltal 18 år x 250 miljarder =4500 miljarder.

Denna utgift finns det inte täckning för eftersom tillgångarna inkomstpensionssystemet är ca 1600 miljarder kronor (2019). Pensionsmyndigheten måste således låna pengar. Byter man system så får pensionsmyndigheten in alla avgifter för inkomstpension och de placeras i AP-8 (förutom avsättningarna till PPM). Dessa skuldförs i pensionsmyndighetens balansräkning. Med dessa medel i AP-8:an som säkerhet lånar pensionsmyndigheten upp kapital för utbetalningar till pensionärerna.  Räntan på dessa lån kan säkert bli extremt låg eftersom staten och pensionsmedlen står som säkerhet, antag 0,2%. Om 4000 miljarder lånas upp (500 miljarder tas från buffertfonden) under 40 år blir räntekostnaden då totalt ca 0,8 miljarder.
Som reserv vid svängningar på kapitalmarknaden finns de gamla AP-fondernas tillgångar. De ska fortsätta att förvaltas som idag varvid reserverna troligen kommer växa över tid.

Utbetalningar

När det börjar betalas ut pensioner från det nya systemet så börjar staten få minskade utgifter och ökade intäkter. De minskade utgifterna är pensionsutbetalningar som inte behöver göras med lånade pengar eller från AP-fonderna i det gamla systemet. Nu görs de från AP8 istället, dvs ifrån de individuella kontona.

Ökad källskatt
Till detta kommer den högre inkomstskatten som genererar 9000 kr mer per månad till staten och som alltfler betalar. Det blir totalt ca 14 miljarder kr per år för en årskull och 2400 miljarder för 18 årskullar de första 18 åren totalt. Sedan när alla pensionärer lever på AP8-pengar så genererar det drygt 200 miljarder i extra skatteintäkt varje år. Efter ytterligare drygt 10 år är skulden på 4500 miljarder betalt, dvs en amorteringstid på 28 år. I verligheten kan man mycket väl ha 50 år eller mer som amorteringstid.

Sammanfattning

Bytet skulle således vara självfinansierat efter ca 30 år. Staten bör inte tjäna på pensioner utan systemet ska vara i balans, så efter det att skulden är reglerad bör justeringar göras. Målet med denna räkneövning är att visa att det är ekonomiskt möjligt att bytas system.

Staten blir lite som Skandia försäkringsbolag….fast 10-20 ggr större.  Se pensionslösningen som ett stort traditionellt försäkringsbolag som i goda tider ger lite extra avkastning. Norska pensionfonden(oljefonden) är bra exempel. Norska staten har fått in ca 4.000 miljarder kronor i avgifter men efter 40 år är värdet på fonder 12.000 miljarder kronor. Det är så det skall fungera, dvs det ger bättre pensioner och därmed högre skatteintäkter.

Nuvarande system är bara ett försök att inte visa svenska statens skuldberg gentemot invånarna. Japan har ett skuldberg på 200 % av BNP  men det har regeringen lånat av japanerna själva så ingen ifrågasätter Japans solvens.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...